Vi börjar vid de vitrappade och vackra prästladugårdarna med sina spåntak. Hela prästgårdsmiljön är ett genuint gammalt gotländskt hantverk. Det är en av de vackraste och bäst bevarade präst-gårdarna på Gotland.
Ett stenkast från prästgården ligger den medeltida kyrkan, också den vitrappad, stolt på sin vackra plats i Burs. Kyrkan byggdes som en romansk kyrka och invigdes omkring 1240. Hundra år senare revs det lilla koret och ett nytt och större byggdes i gotisk stil. Byggmästaren var den anonyme mästaren Egypticus. I kyrkan finns en bevarad målning från 1400-talet av St Göran och draken. Dessutom finns målningar från 1706, med bibliska motiv, i kyrkans tak.
Kyrkans stora krucifix är snidat i ek och från början av 1300-talet. Dopfunten är tillverkad i sandsten, i Burgsvik, år 1683. Den har en inskription som säger: "Så många som döpte äro, hafva iklädt sig i Herran Jesum Christum". Johan Dunderhake och Hans Öman tillverkade predikstolen 1756. En unik korbänk av kalksten är gjord i Egypticus verkstad på 1300-talet. Uthugget på gavlarna är Jungfru Marie bebådelse, Jungfru Marias besök hos Elisabeth och Jesu födelse.
Under medeltiden fanns flera altare i kyrkan, idag finns bara Högaltaret kvar. På 1400-talet snidades altarskåpet i ek i Tyskland. I mitten av skåpet ser man Jungfru Maria som kröns av Kristus. De omgivs av apostlar och helgon. Ovanför altaret, i korfönstret, finns tre små glasmålningar bevarade från början av 1300-talet gjorda av "Lyemästaren".
Burs är en gammal kulturbygd. Yxor, verktyg och smycken av sten och brons har hittats här. Stora bronsåldersgravar finns vid gårdarna Luxe (Luksroir) och
Häffinds. En skeppssättning med höga stenar ligger väster om Bandelunde gård och en annan norr om Häffinds gård, jämte ett gravfält. Vid Ammunde har ett försök gjorts för att restaurera en skeppssättning. I allmänhet är trakten nedanför Burgen rik på fornlämningar. Sju "slipskårstenar" ligger vid Apsån innanför Bandelundaviken.
Gotlands största husgrund, 60 m, från folkvandringstiden ligger vid Kärna. I området ligger ett helt nät av husgrunder, fornvastar, bronsåldersrösen, gravar med mera. Här hittade en skolklass 1975 en stor silverskatt av arabiska silvermynt från 900-talet. Enligt sägen skall Stavars skatt ännu finnas kvar vid Stavgard och det ryktas om att Stavars skatt innehåller tre oxlass silver. Här har byggts upp en järnålderslägerskola, vilken är känd över hela riket. Silver- och guldskatter har bland annat hittats vid Sigdes, Hummel-bos, Änges och Häffinds.
Ett ringkors av kalksten står vid Sigdes där vägen till När svänger av. De uppgifter som finns om korset säger att det är rest till minne av en präst som omkom genom olyckshändelse. En historia som vandrat genom tiderna är den att stenkorset lär ha fallit omkull två gånger och blivit upprest igen. Tredje gången korset faller lär bli på dommens dag! Bursborna har tagit det säkra före det osäkra och stöttat korset ordentligt så att det ska mycket till innan korset faller.
En tolkning av texten på korset har gjorts av LF Läffler: "Detta kors utmärker den plats, på vilken Tangvald, fordom kyrkoherde och nu begraven i Lau, drabbades av döden år 1448 på Michaelis dag (den 29 september); mot vilken Du, o allsmäktige konung, må täckas vara huld".
Snett emot korset ligger den vitrappade fattigstugan med flistak. Här står en medeltida grindstolpe som är en av de två grindstolpar som stod vid infarten till en stor gård vid Stora Gläves. Grindstolpar liknande denna finns främst på södra Gotland och tillhör 1300-talet. Denna sten har dock den vackraste utsmyckningen, troligen har grind- stolparna lånat sin form från sk Bislag, som var vanliga framför köpmanshusen i Visby och nordtyska städer. Denna sten flyttades först till Flors av Helmut Pettersson och skänktes sedan hit till fattigstugan av arvingarna efter Berta Pettersson, Flors.
Denna gamla fattigstuga är byggd år 1862 och troligen fanns här i socknen en fattigstuga även tidigare. Här hamnade gamla och lytta, hustruar och barn till förolyckade fäder eller om fadern rest till Amerika, alla som på ett eller annat sätt inte längre kunde försörja sig själva. Socknen skulle hålla dem med husrum och mat, de fick inte frysa och inte svälta enligt fattigvårdslagen som varje socken hade att följa. Någon lyx var det inte tal om, endast det allra nödtorftigaste såg socknen till att de fick. Fattigstugan har fyra rum, ett till varje familj.
Stugan var bebodd fram till 1945 av Hanna Holmberg. Hon var född 1880 och hade bott så gott som hela sitt liv i stugan. I kyrkoboken står det att fadern var lytt och inte kunde försörja sin familj. Hanna var enormt nöjd och tyckte att socknen kastade ut hemskt mycket pengar på henne. Hennes rum, det på framsidan, står kvar precis som det var när hon bodde här.
I vart och ett av rummen finns en öppen spis där de kunde laga sin mat och elda för värmens skull. Kalkstensmurarna är tjocka och rejäla, rummen små och det är ganska lågt i tak, en stor gemensam bakugn finns i förstugan ut mot gården, där de bakade sitt bröd.
I ett av rummen står Jätten Edmans marschkängor. I detta rum bodde hans mor under en tid. Fadern hade, som så många andra Bursbor, rest till Amerika för att söka lycka och pengar. Han hördes aldrig av så modern fick lämna deras gård vid Bondarve och flytta till fattigstugan. Jätten Edman var då ute och tjänade dräng vid Ljugennes. Gustav Edman föddes 1881 och var fram till sina sista skolår inte större än de andra pojkarna, men då började han växa på ett oförklarligt och oroväckande sätt. Hans klasskamrater berättar att under det sista skolåret blev Gustavs bänk för trång och fick byggas om. Han fick också en enorm aptit och de små ransonerna som modern skickade med till skolan räckte inte långt. De mera välbärgade klasskamraterna delade ofta med sig till Gustav.
Vid sjutton års ålder var Gustav redan en stark karl, och ryktet om hans styrka och storlek spred sig till affärsmän och reklammakare. De började åka runt med Gustav till marknader och nöjesfält där han förevisades mot pengar under namnet Jätten Edman. Han blev mycket berömd och vid sin död, endast 31 år gammal, mätte han hela 246 cm och hamnade i Guinnes rekordbok. Han står ännu med i boken nu på elfte plats.
Fattigstugans gamla vedbod har blivit inrett till ett skolmuseum. Här har under åren samlats gammalt skolmaterial från Burs skola, gåvor från andra skolor och privatpersoner.
Det var Burs hembygdsförening som fick erbjudandet att ta över material och gammal inredning när den gamla skolan lades ner. Den såldes till församlingen för att bli församlingsgård och föräldrakooperativt dagis. Den äldsta skolbänken i museet hittades under gammalt hö i prästladugården.
I museet finns en unik pedalorgel från Cedergrens med tillverkningsnummer 1, troligen den enda i sitt slag. Här finns gamla skolböcker från mitten av 1800-talet, liksom andra böcker också. Här finns även skolplanscher och mekaniska uppfinningar, konserverade ormar och kalvfoster med mera.
Det gamla sockenmagasinet intill Burs bygdegård har iordningställts till ett sockenarkiv. Arkivet är under uppbyggnad, men redan nu finns det en hel del läsvärt, bland annat gamla tidningar från 1908 och framåt, tidningsurklipp och en del böcker. Tanken är att i det gamla sockenmagasinet samla in gamla papper och handlingar, kartor och skiftes-handlingar som ligger hemma på gårdarna och som kanske ingen bryr sig om.
Burs är en strandsocken med flera fiskelägen. Här finns bland annat Herta fiskeläge och en av Gotlands ljuvligaste badstränder. Här kan du borra ner tårna i härlig mjuk och varm vit sand och bada i Östersjön. Det är lagom långgrundt för både gammal och ung.Vi har också Krakstäde och Tomtebods fiskeläge med pittoreska gamla fiskebodar.
Ett fint gammalt Gotlandsänge hittar man i Hummelbo. Änget ägs av Hembygdsförbundet. Det nyrestaurerade Hjorterianernas kapell är Sveriges äldsta bevarade frikyrkokapell.
Det finns ett välsorterat hembygds-museum med många ovanliga och spännande sevärdheter. På området ligger 3 tjärdalar, därav namnet Sojdemuseet (tjärdalsmuseet). Hem-bygdsmuseets upphovsman var från början Egon Klint, skomakare och spelman från Vestlaus i Burs. En tänkbar lösning på slipskårstenarnas gåta finns presenterad i museet. Här har man rekonstruerat en så kallad pendelmaskin med en träarm som dras fram och tillbaka över en stenblock, på så sätt bildas en skåra i stenen. Vid museet finns 5000 år gamla slipskåror att beskåda.
Den 5:e februari 1811 lades grunden till den svenska värnplikten, och det skedde på Gotland. Från Stangmalmen ( en f d exercisplats), har Gotlands national-beväringsbod från samma år flyttats till muséet.
Här finns också gamla vägstenar, vagnar, plogar, tröskor, husgeråd m.m.
Från prästgården i Burs härstammar de båda tonsättarna Olof och Carl Laurin.
En mer känd spelman var bygdespelman "Florsen i Burs" Nils Mårtensson Fredin. Han betydde oerhört mycket för folkmusiken på Gotland under 1800-talets andra hälft. Hans son August Fredin nedtecknade i sin bok "Gotlandstoner" över 700 Gotländska melodier. Därav har han garanterat folkmusikens fortlevnad på Gotland.I Burs har vi förutom kafé, ett krukmakeri, en glashytta, grönsaks-odlare, mattverkstad, snickeriverkstad, kryddträdgård, m.m
©1997
Created by Sören Gannholm
